tio dagar går fortare än en tror. billig mat & öl & inte en enda tanke ägnad åt uni, kåren, sverige. bara sol & fruktsallad & kaassoufflés. spelning & bad & nasi goreng & lite tystnad i livet.
apeldoorn & amsterdam & utrecht
1 styck leverans av lp3 ståhej
dagarna går och går och går igen. uni är uni och stressen är som den brukar vara. här är lite fina bilder på mina guys, gals, n pals. med öhl & kärlek & fylleterapi!
// oktober
…я играю на гармошке…
det finns så lite att skriva om. sommaren är varm och det tar orken ur allt. katterna är trötta och sover mest, leif har nio utdragna tänder och vilar mest. till och med sonja är nästan lugn. skejtar och väntar på att saker ska hända. är vaccinerad och fick mitt ccna-certifikat. jaha. det mesta känns så olustigt och tyst. midsommar kom och midsommar gick.
sjutton nollsex tjugo tjugoett
för ett år sedan tog jag examen & hade ett jobb & covid skulle ta slut snart. fast jobbet är borta & skolan är en ny & covid händer fortfarande. ryska & har framkallat bilder (själv!!!) & vädret är fint & skejta. jossan har fyllt 25 & de va de. inga större känslor här inte, det sparar vi till en annan vecka. skate & die, cya.
f31.2/ – f/4, 1/50s
&&: jag är min egen skapare
det var han som märkte mig först. hur återtar en makten över sin egen kropp — när den märkts av annan. kroppslig autonomi är en mänsklig rättighet. de e lätt först, risp efter risp men blir trist rätt snart. nu är han så långt borta o jag vet inte längre om jag har en kropp — ?
jag är binär ut i fingertopparna, bit för bit för bit. ni bröt ner det. ni ni ni ni. alla ni. 0000.000.000.1001/24. o alla gubbar och lärare och sjuksköterskor och och och och alla ni. ni bröt ner mig i bitar. två bits. det är min autonomi. jag kan uttrycka, förändra och förvanska mig själv i oändlighet med de bits. vi börjar på [0] och .append(bit) tills jag är en lista längre än alla. jag är inget kön, jag har ingen kropp. jag är ingenting för jag dödar allt jag hatar med mig själv.
så jag rispar och sticker och räknar och bygger tills jag blir något igen. en dataström, en kod. tills jag finns men ändå inte . men jag är min egen skapare nu. jag märker mig själv. skinnet har jag tvättat gång på gång. men jag märker mig själv. nu. och då är skinnet mitt. det är reglerna samhälle & socialisering & rättsväsendet tvingar på oss.
strömkarl’n (201?)
nu är jag tusen delar av tusen personer och det är tack vare dig. och så många andra. och mig själv. fast jag är ny för som alltid. jag skalar av mig, krälar ur mig själv, dödar min egen kopia. och fyfan för allt. men jag flöt hem. till det enda hemmet jag aldrig tänkt på men som alltid har varit det enda sanna. och jag kan fantisera om att när slyet i botten på öresjö vidrör min fot så är det farfars fars sedan länge förmultnade hand som smeker ömt och säger, nämen, hej. är du här igen? och skogen är säker för mig för det är jag som är rået. med en barkig och ihålig rygg kan jag sitta på stenar och veta att jag är både barnet och bortbytingen. jag är trollet och trollet är snällt och tryggt. och mormor är i luften och farfar är i marken.
det enda goda du gjorde, var att du gav mig sån skräck inför världen och människor att jag äntligen var redo att våga flytta hem. där jag är hemma. där mina rötter kan växa starka och inte rubbas av nån. nån som inte ens vet vad en man-in-the-middle attack är. ha ha! det är min seger. när det är outhärdligt och gör ont så måste det vara kärlek för hur ska jag annars acceptera var jag är. men jag är hemma nu. i skogen och bergen och i fallen. dör jag nu så är jag till ros.
(men jag vann. det var inte du som krossade mig till splitter, det var jag)
«привет – это я»
что я? кто я? где я? когда я узнаю? когда я узнаю? когда я узнаю, кто я? i don’t think i will know. hur ska jag kartlägga mig själv? jag är inte konkret. jag är splittrad, flera och i bitar. det går inte att kartlägga mig. jag är konceptuell. я существую? нет я не знаю. я никогда не знал.
hej — det är mormor! stör jag? nej, mormor, du störde aldrig. inte ens när du störde.
gbg (2018)
some photos from back in 2018. still so much time until covid happened. still took the bus, the train, sat at the pub. lived our silly lives, did our silly tasks. life is weird. men allt ordnar sig till slut.
all my berries are bad (berlin, 2013)
i never made friends very easy. all my berries are bad was v sad, not because it’s a relationship that has died, a friend i do not have, but because it was a project i made during the time i was exploring how to be a friend to someone. i’m not very good at it. but neither are other people. friendships are hard & that’s okay. we’re all allowed to be trash at being friends. u don’t have to be flawless, u just have to be aware, n take responsibility as best u can.
