dagarna går och går och går igen. uni är uni och stressen är som den brukar vara. här är lite fina bilder på mina guys, gals, n pals. med öhl & kärlek & fylleterapi!
sommar && citroner
trollhättan & tatueringar, sommar & folk. skateandet kom & gick, som solen, som värmen, som människorna.
// oktober
sjutton nollsex tjugo tjugoett
för ett år sedan tog jag examen & hade ett jobb & covid skulle ta slut snart. fast jobbet är borta & skolan är en ny & covid händer fortfarande. ryska & har framkallat bilder (själv!!!) & vädret är fint & skejta. jossan har fyllt 25 & de va de. inga större känslor här inte, det sparar vi till en annan vecka. skate & die, cya.
strömkarl’n (201?)
nu är jag tusen delar av tusen personer och det är tack vare dig. och så många andra. och mig själv. fast jag är ny för som alltid. jag skalar av mig, krälar ur mig själv, dödar min egen kopia. och fyfan för allt. men jag flöt hem. till det enda hemmet jag aldrig tänkt på men som alltid har varit det enda sanna. och jag kan fantisera om att när slyet i botten på öresjö vidrör min fot så är det farfars fars sedan länge förmultnade hand som smeker ömt och säger, nämen, hej. är du här igen? och skogen är säker för mig för det är jag som är rået. med en barkig och ihålig rygg kan jag sitta på stenar och veta att jag är både barnet och bortbytingen. jag är trollet och trollet är snällt och tryggt. och mormor är i luften och farfar är i marken.
det enda goda du gjorde, var att du gav mig sån skräck inför världen och människor att jag äntligen var redo att våga flytta hem. där jag är hemma. där mina rötter kan växa starka och inte rubbas av nån. nån som inte ens vet vad en man-in-the-middle attack är. ha ha! det är min seger. när det är outhärdligt och gör ont så måste det vara kärlek för hur ska jag annars acceptera var jag är. men jag är hemma nu. i skogen och bergen och i fallen. dör jag nu så är jag till ros.
(men jag vann. det var inte du som krossade mig till splitter, det var jag)
all my berries are bad (berlin, 2013)
i never made friends very easy. all my berries are bad was v sad, not because it’s a relationship that has died, a friend i do not have, but because it was a project i made during the time i was exploring how to be a friend to someone. i’m not very good at it. but neither are other people. friendships are hard & that’s okay. we’re all allowed to be trash at being friends. u don’t have to be flawless, u just have to be aware, n take responsibility as best u can.